Årsbokslut

Drygt sex timmar kvar av 2008 och ännu ingen bebis i sikte. Känns rätt bra, men skönast är hursomhelst att min fru slipper höra "kunde du inte ha knipit igen några timmar/dagar till?!" från en ovetande pöbel. Nä, det kunde hon inte eftersom barnet själv väljer när det är dags att göra entré i vår värld.

Nu blir det väl snarare att hon får beröm för att hon knep ihop och det är lite lättare att ta.

År 2008 var ett väldigt bra år för undertecknad.

* Vi blev med barn.
* Vi blev klara med första rummet i huset (och nästan nummer två).
* Jag slutade ett tråkigt jobb långt bort och fick ett roligt och stimulerande jobb en bra bit närmare.
* Vi firade vår första bröllopsdag.
* Vår underbara hund fick bli först i familjen med att bli mamma. Åtta charmtroll blev det.

På minussidan är det faktiskt det värsta jag kommer på en viss stolpträff i slutet av maj. Den sved.

**********

Snart BF! För er som inte har eller väntar barn ska jag förklara vad det betyder imorgon.

Nu är den här!

Ja, inte bebisen, men väl vecka nummer 40. Välkommen.

Böcker

Läser han inget nuförledes, kanske ni tänker? Jorå, jag kör på i ganska gott tempo, men jag har inte riktigt tiden att recensera dom nuförtiden. Jag gör det lätt för mig och kastar in en bild på en del av materialet:

**********

Om man tittar på undersökningarna verkar det bli en flicka av årgång 2009. Nu slipper vi iaf Julafton och det var väl egentligen det viktigaste.

**********

Jag är ledig nu. Stressen som tidigare låg som sand runt en sommarblöt kropp rinner nu av mig som om jag vore gjord av teflon. Skördetid!

Lägesrapport

Stressen äter upp mig. Inte nog med att det är ett barn som ska dyka upp snart, dessutom är det såklart en miljon saker att fixa på jobbet innan jag ska vara borta i ungefär en månad. Som om inte det vore nog är det dessutom någon form av kristen högtid som kräver visst engagemang på olika sätt som kommer allt närmre i outlookkaoset som hånar mig från bildskärmen...

Det känns som att barnet gärna får komma nu så att jag kan få ordning på vad som är viktigt här i livet och helt enkelt skita i en del grejer. Som att jobba till exempel.

Som tidigare utlovat..

..kommer nu bild på vaggan våran:


Inte så pjoskigt, om jag får säga. Och det får jag, för det är min blogg.

Glädje!

Mitt mest kryptiska inlägg hitills har att göra med följande:

Jag ska bli morbror!

Kusinglädjen är total bland alla blivande föräldrar. Med en nostalgipräglad tanke minns jag hur kul jag hade med min jämnåriga kusin i unga år. Jag hoppas och tror att våra småttingar kommer att ha lika stort utbyte av varandra.

Känner även en väldig stolthet inför det kommande morbrorskapet. Det är något jag verkligen sett fram emot. Siktar såklart på att bli världens bästa morbror, men det blir tufft. Riktigt tufft! Jag har nämligen otroligt hård konkurrens från två bröder som jag tror är redo att ta till riktigt fula bortskämningsknep för att kapa åt sig popularitetspoäng hos nästa generation.

**********

I min lilla, icke statistiskt säkerställda, undersökning tog flickkönet hem en jordskredsseger. Personligen har jag inga direkta preferenser, men ska ni tvinga ur mig ett svar håller jag i dagsläget med majoriteten.

Orsaken? Jo, det är nämligen så att jag är hjärnan bakom flicknamnet och min hustru ligger bakom pojknamnet. Av förklarliga skäl tycker jag flicknamnet är finare.

Att vara vuxen..

Ofta när jag träffar folk, och det kommer fram att jag både är gift, bor i hus och till råga på allt ska ha barn, kommer det en kommentar i stil med: "oj, vad vuxet" eller "Wow, det var inte lite vuxenpoäng".

Många människor i min egen ålder +- 10 år, tar begreppet "vuxen" i sin mun med en form av skräckblandad förtjusning. Jag får känslan av att de ofta är lite imponerade att jag, blott 27 år gammal, kan vara så vuxen!

I vår tid, när individen ska förverkliga sig själv, känns det som att det måste ske innan man blir vuxen. För då är "spelet över". Men är det verkligen så? Och när blev begreppet farligt? När mina föräldrar var unga så var det vuxna livet något eftersträvansvärt, något fint. Idag skyr många ordet som pesten, och ålder är numera något man talar tyst istället för ett bevis på en ständigt tilltagande livserfarenhet.

Ofta hör jag uttrycket "Jag kommer aldrig bli vuxen". Senast i raden var min pappagruppsledare. När han yppade den meningen tänkte jag på det här viset: Du sitter här, gift och över 30, två barn, chefsjobb och i detta nu leder du en pappagrupp och hävdar att du aldrig kommer att bli vuxen. Hur går det ihop? Och vad är man då om man inte är vuxen? Ungdom?! Problemet är att det nuförtiden är så attraktivt att vara ungdomlig att många inte riktigt vill hoppa av det tåget och hoppa på nästa. Kan det vara så att folk tror att livet är färdigt när man blir vuxen måntro? Att det inte är lika spännande som att vara "ung". Kanske likställer man det med att barasinnet försvinner och allt blir seriöst? Man är ju trots allt vuxen!

Nja, jag kan stundtals vara världens mest barnsliga individ (fråga min hustru!), men har fortfarande inga problem med att kombinera det med vuxenlivet. Men när blir man egentligen vuxen?

Till att börja med tycker jag att det inte är flytande skala. Man är alltså inte mer eller mindre vuxen beroende på jobb, civilstånd, boende eller antal barn. Eller förresten, boendet kommer faktiskt in på ett litet hörn i min definition av "vuxendom" eller "vuxenhet". Jag tycker nämligen att när man är myndig och i stånd att klara sig själv är man vuxen, end of story. Klarar du av att bo själv utan att mamma (eller mot förmodan pappa) kommer och städar och tvättar dina strumpor tycker jag att du är vuxen.

Jag blir fascinerad när människor, inte utan stolthet, häver ur sig: "Jag kommer aldrig att bli vuxen!". Jag har helt enkelt svårt att förstå hur man vill omyndigförklara sig själv på det viset. I mina öron låter det snarare som; "nä, jag klarar inte riktigt leva ett ordnat liv på egen hand. Jag behöver lite hjälp för att det ska flyta."

Vad säger ni som läser? Är ni vuxna?

Övning ger färdighet

Jag ska pappa om mindre än en månad. Jag ska bli pappa om mindre än en månad. Jag ska pappa om mindre än en månad.

Lite svårt att ta in stundtals. Bara att kämpa på.

All glädje börjar nu få sällskap av en liten strimma nervositet där innanför pannbenet, det ska erkännas.

Om fylla

Jag var full igår. Det var första gången sedan midsommar. Fem vita månader tänker ni? Nja, inte riktigt.

Jag har i takt med att jag har blivit äldre mer och mer anammat den kontinentala varianten av alkoholintag. Den klassiskt svenska melodin, inte en droppe i veckorna och sedan dyngfylla så fort det kommer en dag som inte följs av en arbetsdag har helt enkelt attraherat mig mindre och mindre sen jag klev in i vuxendomen.

Jag skriver om detta eftersom det här med föräldraskap (i synnerhet faderskap) alltid för med sig argumentation i stil med: "nu-kan-du-inte-supa-mer-med-polarna-ditt-liv-är-slut-glöm-krogrundorna-din-klant-haha".

Nivån på det resonerandet kan man tycka vad man vill om, men jag jag känner mig inte särskilt träffad. De senaste åren har jag snittat på ca 1 krogrunda/år. Utan svensexor skulle siffran bli löjligt nära noll. Och tro mig, att göra slut med krogen är ett av de mest aktiva val jag har gjort i hela mitt liv. Det är alltså ingen följd av faderskapet. Jag har gjort mina hundår på krogen så jag vet verkligen vad jag "går miste om".

Under alla år som jag hängde på krogen hade jag dock en krypande känsla av "vad fan gör jag här?" i kroppen. Om man inte gillar att:
1. skrika för att konversera
2. dansa
3. dansa till enligt mina öron hemsk musik
4. köpa sprit till flygplatspriser
5. omges av folk som är klibbedi

Lägg därtill att jag är lyckligt gift och därmed inte intresserad att delta i köttmarknaden. Vad ska jag där att göra?

För att förtydliga saker och ting lite, jag är alltså inte nykterist. En iskall Gin&Tonic en sommarkväll, ett frukigt Alsacevin till en ostbit eller en välkyld Staropramen Dark till en fotbollsmatch är inget jag tackar nej till.

När man som jag, tillämpar den kontinentala varianten, tar sig en bira när andan faller på och låter det stanna på måttlig nivå. Eller som igår, man tar sig en redig fest, men alltså inte i krogmiljö.

Slår man ut min konsumtion kanske jag inte hamnar så långt ifrån dyngfyllavarianten, men det är oväsentligt för nu kommer vi till slutsatsen: Den passar så otroligt mycket bättre när du adderar ett barn till ekvationen!

Ergo: Undertecknad behöver inte lägga om spelstil vad gäller alkohol och det tvivelaktiga argumentet mot införskaffande av barn gäller alltså inte mig.

**********

Ta gärna chansen att delta i min fullständigt ovetenskapliga undersökning om könet på barnet här bredvid.

**********

För övrigt så mår både hustru och barn utmärkt, men trötthetskurvan är ständigt ökande. Magen är vacker!

Pappagrupp

Nu så. Jag har minsann börjat i pappagrupp. Vi satt ner, jag, fyra andra blivande förstagångspappor och en ledare. Vi ska träffas 3 ggr innan förlossning och 3 ggr efteråt.

Jag måste säga att det var väldigt givande, mer än vad jag trodde. Vi blivande pappor var väldigt olika i både ålder, jobb och erfarenheter. Just därför blev det ganska givande eftersom infallsvinklarna var så väldigt olika.

Måste passa på att ge en skopa till landstinget. Det här var tydligen den sista pappagruppen som de ska köra, sen läggs det ner. Orsak? Pengar såklart. Det är fanimej helt otroligt. Vad kan det kosta att ha en pappaledare som leder en grupp 6 ggr á 2 timmar? Vi sitter i en lokal som föräldrautbildningen har tillgång och vi får inte ens kaffe.

Det mervärde en pappagrupp ger för en vilsen blivande pappa kan vara väldigt stort. Vi befinner oss i en fas i livet där nästan allt fokus är på mamman och barnet. Att inte samhället anser sig ha råd att låta en blivande pappa få fokusera på sig själv och sina egna känslor 12 timmar tycker jag är skrämmande dåligt.

Fars dag..

..blev en succé! Min hustru behandlade mig som om jag vore far till hela världen. Jag fick nämligen en hemmaspabehandling av högsta snitt. Det var badbomb, fruktdrink, japansk morgonrock, ansiktsbehandling och helkroppsmassage. Underbart och gärna en blivande tradition för min del.

**********

En annan grej. Är det bara jag eller är dom här återvinningsstationerna alltid smockfyllda? Det känns som att jag utkämpar slaget vid Lützen varje gång jag ska knöla i gamla pappersförpackningar. Lite jobbigt sådär.

Fundering

Hur ställer man sig till fars dag i min situation?

Barnmorskeri

Idag var vi till barnmorskan för rutinkoll. De övriga gångerna jag har följt med har jag fått känslan av att just vår barnmorska inte var så förtjust i att ha pappan springandes i lokalerna, men idag visade hon upp en väldigt hemtrevlig attityd gentemot oss alla tre.

Jag fick tom hjälp att leta upp diverse kroppsdelar på babyn när jag kände på hustrus mage. Riktigt häftigt att kunna känna både huvud, rumpa, ben och rygg. Hon var dock lite hårdhänt, så jag kände mig nästan som Homer Simpson som så kärleksfullt stryper sin son Bart minst en gång per avsnitt. Hustru log dock förnöjt så det var nog ingen fara.

**********

I lördags lämnade vi tillfälligt vår lantbubbla och sökte oss till det civilserade samhället som vanliga människor för några timmar. Vi gick nämligen på lokal och avnjöt Detektivbyrån. Detta instrumentala fenomen från de värmländska skogarna visade sig vara en riktig hit. Det var något både charmigt och surrealistiskt över att se en vuxen man, i samma frisyr som valfri medlem i Svenne & Lotta, spela dragspel samtidigt som han headbangade för allt han var värd. Rekommenderas!

**********

Chelsea har förlorat en match hemma i Premier League för första gången på över 4½ år. Istället för att vara ledsen över trendbrottet väljer jag att försöka ta in det remarkabla i prestationen.

Hemmasnickrat citat

Delad bebisglädje är dubbel bebisglädje!

Sverige 2008..

Fick precis veta över fikarasten att staten har en väldigt stor inkomstkälla i fäder som inte tar ut den del av föräldraförsäkringen som inte går att flytta över till den andra föräldern. Det handlar om 60 dagar. Skärpning farsor! Om man inte kan avvara 60 dagar under de 8 första åren av sitt barns liv är det något som är väldigt, väldigt fel.

**********

Häromdagen köpte jag en tröja till vårat kommande barn med en hundvalp på. Min (hundgalna) fru skrattade ut mig. Ibland hänger jag inte med.

**********

Jag drömde nyligen att någon rakade mitt bröst. Vaknade i plågor över traumat, men när jag tittade ner över bysten så fanns dom där. Alla 14 strån.. Pust!

Fakta

Drygt 80 dagar kvar.. Det närmar sig och det här projektet konkretiseras mer och mer för varje dag. Ju mindre tid jag har kvar som barnlös, desto mer längtar jag efter ett litet knyt att hålla rätt på.

Magen växer (inte min) värdena är på topp.

Kamikaze

Förra helgen var vi och trängdes med en miljon andra blivande och nuvarande föräldrar. Såklart var det bytardag på en skola. Det var bara att vässa armbågarna för att säkra sin egen överlevnad.
Det var trängsel upphöjt i kvadrat, och jag kan bara tipsa er om att inte försöka komma i vägen för en frånskild, rökluktande tvåbarnsmamma som kastar sig efter fynd.

Lite obehagligt var det, men ändå värt det. Vi fick med oss två kassar kläder för en överkomplig penning samt de flesta tänder på plats.

Har köpt en vagga med. Bild kommer.

But why?

Jag kommer att äta upp både slips och hatt innan en sån här rackare hänger på min avkommas vagn. Fy fan.

Klassiker

Att få egna barn är mångt och mycket en resa längs memory lane har jag upptäckt. Har precis återupptäkt en gammal king från barndomen: Tummen! En oerhörd liten varelse som glider runt, omgiven av en slags metrosexuell aura.

Citat 5

"Jag har kommit fram till att det bästa sättet att ge sina barn goda råd, är att ta reda på vad de vill och så råda dem att göra det."

- Harry S. Truman

Barnvagn

Nu är pärlan inköpt! Det blev aldrig så trassligt som vi trodde, det här med att införskaffa barnvagn. Vi läste på lite, åkte till två butiker för att klämma, känna och fråga en massa. Sen åkte vi hem och tänkte till några varv på vad just vi behöver. Till slut blev som vi har tänkt från början: En brio.

Tydligen görs nu även barnvagnar i "årsmodeller". När man då frågar personalen vad som har hänt sen förra årets modell så hostar de fram att det är en reflex eller söm som har ändrats.. Inga revolutionerade grejer som höjer säkerheten eller förbättrar komforten för barnet alltså. Därför köpte vi en "-08" med 2000 sköna kronor i rabatt. Ny, fin vagn av erkänt bra kvalitet till ett överkomligt pris. Alla nöjda.

Måste tillägga att jag har hört att i min gamla hemby är det tydligen otänkbart för en familj som får ett till barn att använda den gamla vagnen. Då MÅSTE man köpa en ny vagn till det nya barnet. Märkligt. Det har hänt en del sen en annan var ung må jag säga. Jag tycker att mitt liv har blivit alldeles utmärkt trots det faktum att jag gick i mellanstadiet då jag för första gången fick en köpt och inte en ärvd jacka.

Känns viktigt det där, att slösa med tid och kärlek på barnen istället för den där matriella lyckan vi ska tvinga på dem så fort de har kommit ur magen. Ska försöka fokusera på den biten när underverket kommer.

Att bli pappa

Än så länge har jag inte ventilerat mina tankar kring faderskapet i någon större utsträckning. Här kommer det.

Att bli pappa är något som jag länge har velat bli. Under stora delar av mitt vuxna liv har jag känt mig redo för att ansvara för ett nytt litet liv. Orsaken till att det inte blivit förrän nu, beror såklart på vissa givna förutsättningar som krävs. Rätt kvinna till exempel.

Till min stora lycka är min hustru kanske snäppet "värre" i sin längtan efter barn, och sanningen är faktiskt att vi redan efter några veckors bekantskap pratade om hur våra barn skulle te sig. Offensiv men härlig start.

Nu, ca 2½ år efter de första barnsamtalen har vi hunnit bli vigda och kommit åtminstone en bit fram på den krokiga vägen som en helrestaurering av ett hus erbjuder. Nästa naturliga steg är alltså ett litet liv att vårda och älska.

Mina tankar är fyllda av tillförsikt när jag ser mig själv med barnet. Allt i från lugnt vaggande i famnen, till fartfyllda fotbollsmatcher hemma på¨gården. Men även skrik och blöjbyten har i det här läget ett romantiskt skimmer kring sig.

Mest av allt ser jag fram emot att vara pappaledig i drygt 9 månader. Det känns som att då kommer verkligen en pappa att bli till. För vår del var det en självklarhet att dela på ledigheten. Jag presenterade följande strategi i förhandlingarna med min fru: "Jag ska ha minst hälften!"

Varför då då? Jo, av flera skäl:
1. Kärleken till mitt barn känner jag redan nu, och det känns rejält. Varför skulle jag inte vilja vara hemma och ta hand om henne/honom? Jobba kan jag göra sen, det är trots allt ca 40 år kvar till pension för min del...

2. Identitet. När jag blir pappa, kommer den rollen att segla solklart upp i topp. Rollen arbetstagare har inte så mycket att komma med när den har motståndare som pappa, make, husse och gårdsägare.

3. Jämställdheten. Jag och min fru gör vårt bästa för att leva så jämställt som möjligt. Det är tufft och svårt, eftersom samhället vi lever i kör på i ganska djupa fåror. Men vi försöker. En sak som jag har snappat upp när jag har läst feministisk litteratur är att det lätt kan bli så att jämställdheten fallerar när ett barn adderas till familjeekvationen. Rätt var det är så blir det mamma som får ta allt ansvar. Därför hoppas jag att mina 9 månader med totalansvar för den lilla kommer att ge mig en insikt i hur jobbigt det kan vara. Alla de här dagarna när allt inte går så bra och när tröttheten håller på att förgöra en. Jag tror att erfarenheten vad det innebär att ha ansvaret för ett litet barn är en förutsättning för att kunna leva jämställt.

Sparkeri

Igår när vi skulle somna tog hustru min hand och la den på magen. Tidigare när jag har gjort det har sparkandet upphört, men den här gången slog han/hon till med en ordentlig slagserie. Otroligt häftigt.

Förresten kan jag informera er som inte varit i barnvagnsträsket att det är typ 70 resor värre än att köpa bil. Fortsättning följer i den här härvan..

Ett år av kärlek

Tack kära hustru för vårat första, underbara år som äkta makar.

Äntligen dags igen!

Kom igen nu för fan, Chelsea!

Ny tränare i Scolari. Två nya portugiser. Turbelent sommar med en velande Lampard som nu blir kvar säsongen ut. En Kung till lagkapten som jag antar vill visa en och annan tvivlare. Se till att ta hem titeln igen nu.

Citat 4

"Först när man säkert vet hur barnbarnen har utfallit kan man bedöma om man uppfostrat sina barn rätt."

- Erich Maria Remarque

Ångest..

Med fyra veckors semester följer ångest när det närmar sig slutet. Så är det bara. Nu står även jag på sista dagen och blickar tillbaka. Det känns som att det har gått fort och det tar jag som ett gott helhetsbetyg.

Nu är det åter till yrkeslivet. Tänkte chockstarta med att berätta för chefen att han kan boka in nio månaders pappaledigt för den där nyanställda killen.. Jaja. Det är ju faktiskt ett drygt år kvar tills jag går, så någon nytta borde jag hinna göra innan dess.

Halvtid

Vi är nu inne i vecka 20. Halva sträckan tillryggalagd. Inga konstigheter so far.

Teknisk utveckling

Två års trauma är över. Vi har precis, med tindrande ögon, öppnat luckan på vår första disk i vår nya diskmaskin. Fantastisk skapelse. Dessutom är arbetshöjden på det lilla som ska handdiskas inte längre på en sådan nivå att man känner sig som en 90-årig gumma när man står där. Lycka, var ordet för dagen.

Nyårsfirande?

På förra veckans ultraljud fick vi ett nytt datum för födsel. Den här gången är det datorerna som räknat fram det nya datumet som såklart gäller före det lite mer analoga, tidigare framräknade datumet.

Nu är det alltså 1/1 2009 som gäller. Med lite tudelade känslor såg jag mig själv på lokalblaskans framsida, hållandes länets första barn för året. Har inte riktigt bestämt än om det skulle vara en fjäder i hatten eller ett personligt nederlag. Hursomhelst vore det väl roligast ur barnets synpunkt att slippa nyårsdagen som födelsedag. Har svårt att se charmen med att sitta och trycka i sig jordgubbstårta till världens mest bakfulla film; Ivanhoe.

Jaja, det är väl inte så mycket att grubbla över, det blir som det blir för vår Alexander*.

* Nu har han allt gjort bort sig och avslöjat både namn och kön, klantbloggaren Barbapappa, tänkte ni. Men icke. Kön är jag lyckligt ovetande om, och Alexander är ett arbetsnamn som absolut inte kommer att användas i skarpt läge, det kan jag lova. Bakgrunden till historien ber jag att få behålla inom familjen av hänsyn till en viss medarbetare på A-ekonomi. Enough said.

Ultraljud

En återkommande åsikt som jag har stött på är att ultraljudet är som en katalysator för hela känslan angående föräldraskapet. Det är jag benägen att hålla med om.

Det var till och med bättre än vad jag hade vågat hoppas på. När jag har sett bilder som vänner har köpt med sig från deras ultraljudssessioner är det ju bara stillbilder, och det är häftigt men ganska statiskt. När man sitter där själv med böjd bionacke och glor på en 14-tumsskärm i taket är det plötsligt så levande och verkligt. Vi fick följa vår minstings rörelser och förehavanden under 20 minuter under ledning av en väldigt kunnig och sympatisk barnmorska.

"Livskvalitet" tycker jag är ett ord som det kanske slösas lite för ofta med nuförtiden, men när jag satt där en tredjedels timme så kände jag mig verkligen upprymd, överlycklig och inte så lite stolt. Jag skulle inte byta bort det mot något annat och jag ska vårda minnet av lillans/lillens viftande armar ömt. Det kändes nästan som att det var en vinkning till två nyfikna och längtande föräldrar. Det gick rakt in i hjärtat. Livskvalitet helt enkelt.

Iaktagelse: Vad är det med barnmorskor egentligen? Nu har jag följt dem på TV och träffat några stycken i verkliga livet och tycker mig se en tendens hos en stor del av dem. Det är någonting i ögonen, lite som en extra glimt av värme.

Efter en stunds funderande har jag kommit fram till min teori om vad det kan vara. Jag tycker det ser ut som att de har lyckas förstå meningen med livet och har den goda smaken att ägna sitt yrkesliv åt det. Jag tycker det är vackert och värt all respekt.

Citat 3

"Om man vill att ens barn ska göra framsteg, ska man se till
att de råkar höra allt positivt man säger om dem till andra."

- H. G.

Country!

Vi är nu i vecka 17 och barnet kan uppfatta ljud utifrån. Det här betyder att husguden Ryan Adams plattor ska spelas lika ofta som dom alltid borde spelas, så att barnet kan lära sig vad riktig musik är redan från begynnelsen. Enligt ganska säkra källor uppskattas inte det här av en familjemedlem med väldigt stark fysisk anknytning till barnet....

Jag får helt enkelt skola in eventuella tvivlare i alternativcountryns härliga värld under resans gång!

Lugn före storm

Under semesterveckorna verkar det inte hända mycket papparelaterat för en icke-pappa, därav inläggstorkan, Jag kan dock rapportera att vi i nästa ska på ultraljud och det ska såklart bli otroligt spännande. För att svara på den vanligaste frågan: Nej, vi ska inte ta reda på kön.

Barnkammare

Såhär ser den ut i nuläget... Ge oss ett halvår så ska ni se på andra bullar!

Recension "Värsta pappan!" av Ronny Olovsson

Ronny Olovsson hävdar redan på framsidan av boken att det är "en totalt oauktoritär pappahandbok" som jag håller i mina händer. Det var nog lika bra det, för annars hade jag nog blivit lite förvånad över det ungdomliga språket och det rappa tempot som tar vid från första bladet och håller i hela resan.

Författaren själv (jag kallar honom det trots att han hävdar motsatsen redan i inledningen av boken) ser sig själv ligga i farozonen för att en potentiell efterträdare till Claes "Clabbe" av Geijerstam. Inte i DJ-båset eller i Idol-juryn utan som en vuxen människa som inte riktigt vill acceptera tidens gång och på ett nästan obehagligt sätt försöker klamra sig fast vid den heliga graal vårat samhälle bit för bit har upphöjt ungdomen till. Han är med andra ord lite tveksam med det här att bli pappa inledningsvis. Men han växer succesivt in i rollen och vi får följa hans färd från det att han och hans sambo får reda på att de ska få barn fram tills att Lovisa är drygt två år.

Ronny deklarerar, inte utan stolthet, att han trots framgångsrikt chefsjobb på skandinaviens största kvällstidning och nyinköpt hus inte kan tacka nej till att skriva en pappabok på 400 000 tecken när frågan dyker upp. Han genomför projektet på "tio arbetsdagar och några nätter". Där fick iaf jag en stor del av förklaringen till att den känns lite ihålig på sina håll. Boken är till exempel späckad av topp 5-listor där Ronny listar allt som kan tänkas ha med barn att göra. Ibland lite till. Oftast är det några seriösa tankar/råd/händelser och sedan avslutas listan med lite tokroliga diton.

Humorn och formuleringarna tar stor plats i detta 10-dagarsprojekt och det går ut lite över kvaliteten på boken. Jag skrattar då och då, men tycker inte det finns mycket handfast jag lär mig som jag inte redan vet om pappalivet.

När jag har läst några kapitel och jag precis har börjat fundera om det ska vara flams rakt igenom kommer plötsligt ett väldigt allvarligt kapitel som höjer helhetsintrycket och ger boken lite djup. Ronny beskriver öppet och varmt om ett sorgligt dödsfall i hans familj och hur det "krockar" med hans nya liv som pappa. En intressant skildring av ett scenario fyllt med både glädje och sorg som jag saknat i de böcker om föräldraskap jag läst. Även döden har självklart sin påverkan på faderskapet och det är beklämmande att det är ett så tabubelagt ämne i vår kultur.

Mot slutet av boken redogör Olovsson för sitt eget bidrag till jämställdheten inom föräldraskapet. I en pappakrönika en tid innan han skrev boken ställde han den, väldigt väsentliga, frågan varför skötbord på offentliga toaletter i sort sett bara finns på damernas. Frågan möttes av ett enormt gensvar bland män i samma situation och även många kvinnor. Det hela leder till att en Socialdemokratisk riksdagsledamot lägger en motion om att det ska finnas skötbord på alla offentliga herrtoaletter. Imponerande.

Betyg: 3 Terrybrytningar av 5 möjliga.

Livsnjuteri

Söndag 080713, kl 20:42.

Efter en hård dag slit med röjsågning, plankspikning, spackleri, sliperi samt en och annan kaffeskvätt är dagen snart till ända. Jag är ackompanjerad av en iskall Heineken i vårat halvfärdiga bibliotek och njuter av att känna värken i min kropp efter en dag fylld av stimulerande jobb tillsammans med min hustru, min klädsamt skäggprydde far och vår älskade lekfyllda hund.

Eftersom det är söndag kväll känner jag för första gången på alltför länge den underbara semesterkänslan sakta vidga sig i kroppen. Måndag morgon skall inte mötas med en kasse grus i ögonvrån utan snarare tidningsläsning i sängen och en avslagen telefon istället för en ilsket vibrerande dito.

Snart kommer min gravida hustru och gör mig sällskap i mitt trötta och stillsamma lyckorus. Det finns inte en detalj i mitt liv jag skulle vilja ändra på just nu.

Eller jo, det hade kunnat vara en Staropramen Dark...

Fauna

Förra veckan såg jag en grävling på tomten. I morse till morgonkaffet såg hustru en räv gå förbi precis utanför vår grind. När jag tog en promenad med vår hund i veckan så ville hon plötsligt leka harjakt. Dessutom så häckade faktiskt fem storkar på vår åker på försommaren. Ett ganska tydligt tecken till ovetande bybor om att en ny invånare var på väg..

När jag plussar ihop detta med hästarna som vi ser från köksfönstret, alla rådjur som varit på besök, några älgar, samt ett helt gäng fåglar och insekter så inser jag att vi kanske inte behöver skaffa säsongskort på Furuvik när vårat barn ska utbildas i djurkunskap!

Motto

"Varje inlägg som inte är ett YouTube-klipp är en personlig seger!"

Observera att jag inte har något emot vare sig YouTube eller bloggar med länkar därifrån. Men det är inte den vägen jag vill gå med det här projektet.

Slänger dock in en liten brasklapp; om jag ser något där som jag tycker hör hemma på min blogg så tar jag såklart med det. Såja, nu behöver ni inte kvällstidningsrasa om vi skulle hamna i den sitsen.

På tal om att rasa, nu har jag micklat med inställningarna så att man kan lämna kommentarer utan att behöva registrera sig. Lämna gärna ett avtryck!

Recension "Du ska bli pappa" av Dick Sundevall

Dick Sundevall är TV-producent och författare. Han har skrivit flera böcker om familjerelaterade ämnen men är kanske mest känd för sina avslöjanden i Joy Rahman-fallet. Du ska bli pappa, som nu är uppe i tredje upplagan, fokuserar på tiden före, under och efter det att Dick blir pappa för tredje gången. Denna gång med ny kvinna.

Boken är lättläst, men allvarlig och seriös. Stundtals är den riktigt rolig. Dick går djupet ibland och håller sig väldigt nära ytan i andra kapitel. Han presenterar vetenskap men lämnar väldigt mycket plats för egna intryck boken igenom. Det kan låta spretigt men jag tycker att det är en av bokens behållningar. Det blir aldrig tråkigt men det blir inte heller flams och trams för hela slanten. Den är svår att lägga ifrån sig helt enkelt.

Dick presenterar en väldigt modern och nykter syn på faderskapet. Han kräver av oss blivande pappor att vi ska vara med på förlossningen, att vi ska vara pappalediga, att vi ska vara extremt lyhörda för våra gravida kvinnors nycker osv. Han pläderar varmt för den närvarande pappan och det mervärde som kan uppnås i form av en väldigt speciell relation till barnet och framför allt en mental och känslomässig mognad. Enligt Dick är allt som krävs egentligen att ta sig tid. Ta sig tid att se sitt barn, tid att vara pappaledig, tid att lyssna, lära och även låta sig läras av den lilla.

Efter att ha läst boken jag känner mig lite kunnigare och med en förhoppningsvis lite nyktrare syn på faderskapet. Jag har ju trots allt fått tagit del av en rutinerad trebarnspappas innersta funderingar, frågeställningar och konkreta tips.

Med all säkerhet kommer jag att plöja igenom den en gång till innan det är blir skarpt läge på BB.

På minussidan vill jag lyfta fram följande: De sista kapitlen som har lagts till inför 3:e upplagan känns som lite krimskrams som har slängts in för att kunna göra ytterligare en upplaga och på så sätt kränga några till exemplar. Där kryper det dessutom fram att Dick även denna gång inte har lyckats hålla ihop relationen och att därmed även det minsta barnet har blivit ett skilsmässobarn. Som om inte det vore nog har Dick med föredetta även skrivit en bok om haveriet; Skiljas tillsammans. Jag säger då det.

Jag hoppas att jag inte fått lära mig hur man blir en skilsmässopappa..

Betyg: 4 Terrybrytningar av 5 möjliga.

Mål

Ända sedan jag var runt 20 år har jag i olika omfattningar längtat efter att ha blivit pappa. Ibland mycket, ibland lite mindre, i regel styrt av hur pass kaotiskt livet var just då.

När jag sedan träffade min hustru tog det inte lång tid innan jag kände att jag nu hade hittat modern till mina barn. Drygt två år senare, gifta, innehavare av Volvo och med många slitiga timmar iförda byggutstyrsel står vi alltså inför denna efterlängtade utmaning.

Jag känner mig mer redo att bli pappa än någonsin, ändå känner jag mig stundtals väldigt liten och ovetande inför uppgiften. Och det med all rätt. Om det är något jag har listat ut är det att man inte kan bli en fullfjädrad pappa utan att ha själva barnet närvarande. Lite oro och nervositet är därmed inga konstigheter utan helt normalt vill jag hävda.

Som jag berättade tidigare vill jag gärna läsa på i största möjliga utsträckning när jag ställs inför en ny uppgift. Framför allt när det gäller detta! Jag har bläddrat i min hustrus gravidtidningar men känner att de i en väldigt stor utsträckning vänder sig till barnets mor. Även på bokmarknaden är min känsla såhär långt att det är ungefär samma fokusering där. Visst, det finns ett gäng pappaböcker, men med min lästakt har jag nog plöjt igenom alla inom några månader.

Därför blir mitt mål som följer:
Jag är övertygad om att det finns flera informationstörstande pappor (eller blivande sådana) där ute som vill sluka allt som finns skrivet i ämnet. Om min blogg på något sätt kan hjälpa till att stilla ett behov, besvara en fråga eller väcka en ny är jag nöjd.

Citat 2

"Pengar är inte allt här i världen, men de hjälper en onekligen att hålla kontakt med sina barn."

- Bing Crosby

Nostalgi

Idag botaniserade jag och hustru på pappas vind för första gången sen vi fick veta att vi ska ha barn. Där uppe bland dammråttorna finns många spår av min och mina syskons barndom. Det var längesedan som jag tittade igenom alla kassar fyllda med både favoritleksaker och allmän bråte. Dessutom fanns diverse egengjorda slöjdarbeten av tvivelaktig design, men som tveklöst fångat 80-talets, såhär med facit i hand smått otroliga, preferenser vad gäller färg och mönster...

Vi hittade iaf en del som väckte många minnen till liv. Jag undrar hur många timmar har jag inte tvingat folk i min omgivning att tävla mot mig i det roliga fiskespelet där man ska sitta med en minimetspö och försöka pricka in de små gulliga fiskarnas gap så att man får dra upp dem ur "havet". Eller hur många som har haft överseende med mitt välvilliga men musikaliskt tvivelaktiga spelande på min ryska balalajka?

Men mest nostalgisk blev jag nog när jag hittade alla spel till våra gamla trotjänare Commodore 64 och SVI 328. Tänk alla timmar jag suttit med min äldre bror och bara tittat när han spelat, eller de gånger jag hade sån tur att jag själv fick ratta joysticken. Mest för att få stryk vill jag minnas. Iaf så växte vi upp i en tid när datorn var lite mer i periferin än vad den är nu, och snarare sågs som ett lyxigt komplement till övrig lek än den multimediahörnsten som den har blivit i den stillsittande barn- och ungdomskulturen. Jag kan bara hoppas att dagens barn får lika ljuva minnen som jag har av alla exkluvsiva timmar där framför skärmen, men jag tvivlar tyvärr på det.

Själv vårdar jag ömt minnet av mig och min bror i sällskap med Out Run, det förnäma strategispelet Defender of the Crown eller det där fotbollsspelet som vi fick för oss bara funkade om brorsan slog på tangentbordet på ett visst sätt under laddningen..

Jag undrar hur många gånger jag nervöst undrat om spelet ska gå att ladda eller om det blivit ngt tjall på kasettbandet (till er som är födda på 90-talet eller senare: JA, spelen låg alltså på kassetband) när man precis lutat sig tillbaka i fåtöljen efter att ha följt uppmaningen av denna evigt återkommande fras som jag är säker på finns inpräntade för evigt i många andra hjärnor än min egen: Press play on tape!

Syfte

Nu är jag överens med mig själv gällande bloggens syfte:

Förhoppningsvis så ska mina barn någon gång känna sig lika osäkra som jag gör nu, på grund av att de skall inom överskådlig framtid bli förälder till ett litet barn. När denna, i nuläget ganska avlägsna, framtid infinner sig är troligtvis mitt minne inte vad det borde och det kanske blir svårt att förklara helt och hållet hur det kändes och vilka tankar som snurrade runt i skallen.

Jag har alltid haft lätt att uttrycka mig genom det skrivna ordet, och därför tänker jag skriva en blogg som jag sedan kan spara digitalt.

Sedan finns den där, redo om mina barn vill ta del av mina både förväntansfulla och nervösa tankar, oavsett om de då är en lillgammal 9-åring, oengagerad 19-åring eller en höggravid 29-åring.

Om ni tycker att det här blev pretentiöst så har jag på känn att ni inte kommer att gilla målet som jag filar på heller. Men håll ut; tankarna kring mottot är av den lite flamsigare arten..

Påläsning

Som många andra brukar jag känna ett sug efter att lära mig så mycket som möjligt inom ett ämne när jag ställs inför ett projekt. Jag vill helt enkelt "tömma ämnet" i möjligaste mån, och helst genom det skrivna ordet. Det kan vara i ett forum på nätet, i en tidning eller allra helst; genom en god bok.

Jag brukar få denna känsla när det handlar om en utmaning med dignitet, även om temat kan skilja sig väldeliga från gång till gång. Om det så är ett pannrum som ska byggas, ett gårdsbröllop som ska arrangeras eller som den här gången; ett litet barn som ska komma till världen. En utmaning där jag alltså kommer att fungera som någon form av delad projektledare i ca 20 år.

Om jag kan läsa på i timtal hur man går till väga för att få bästa möjliga resultat när man byter utanpåliggande el vid restaureringen av ett gammalt hus, så kanske det inte är så konstigt att jag sedan en tid tillbaka köper på mig all det jag kommer över i bokväg gällande faderskap och barn. Dessutom har den gamla fotograflegenden Lennart Nilsson helt plötsligt fått en ny status på min ranking. Bra jobbat Lennart.

Det jag försöker säga med detta inlägg är att jag har tänkt kombinera denna blogg med att få utlopp för en gammal pojkdröm, jag tänker nämligen leka lite journalist och recensera dessa böcker ur mitt "vilsna ovetande pappan-perspektiv". Hoppas det ska smaka.

Citat 1

"Något som måste uppskattas hos små barn är att de inte går runt och visar fram foton av föräldrarna."

- Tage Danielsson

Motto, mål och syfte

Varje blogg med självaktning har ett motto, ett mål och syfte. Eller så tycker jag det bara för att jag tänker ha det. Har börjat fundera så smått över vad det ska vara. Återkommer i ärendet.

Även du, min Brutus?

Ja, så ger även undertecknad sig in i den ständigt växande bloggkarusellen.

Till mitt försvar har jag följande; en gång i tiden när bloggandet var något fräscht och spännande så blev jag lite nyfiken och bestämde jag mig för att prova, men förbehållet var att det skulle ske i samband med att jag blir pappa.

Till min stora lycka ska jag nu om ca ett halvår ge mig in i mitt livs nästa fas; föräldraskapet. Den 4:e januari är datumet som gäller i nuläget.

Därför tänker jag nu, för den som är intresserad, vädra mina tankar, åsikter och funderingar kring barn, faderskap, uppfostran och annat spännande.