Stressen äter upp mig. Inte nog med att det är ett barn som ska dyka upp snart, dessutom är det såklart en miljon saker att fixa på jobbet innan jag ska vara borta i ungefär en månad. Som om inte det vore nog är det dessutom någon form av kristen högtid som kräver visst engagemang på olika sätt som kommer allt närmre i outlookkaoset som hånar mig från bildskärmen...
Det känns som att barnet gärna får komma nu så att jag kan få ordning på vad som är viktigt här i livet och helt enkelt skita i en del grejer. Som att jobba till exempel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar