Om fylla

Jag var full igår. Det var första gången sedan midsommar. Fem vita månader tänker ni? Nja, inte riktigt.

Jag har i takt med att jag har blivit äldre mer och mer anammat den kontinentala varianten av alkoholintag. Den klassiskt svenska melodin, inte en droppe i veckorna och sedan dyngfylla så fort det kommer en dag som inte följs av en arbetsdag har helt enkelt attraherat mig mindre och mindre sen jag klev in i vuxendomen.

Jag skriver om detta eftersom det här med föräldraskap (i synnerhet faderskap) alltid för med sig argumentation i stil med: "nu-kan-du-inte-supa-mer-med-polarna-ditt-liv-är-slut-glöm-krogrundorna-din-klant-haha".

Nivån på det resonerandet kan man tycka vad man vill om, men jag jag känner mig inte särskilt träffad. De senaste åren har jag snittat på ca 1 krogrunda/år. Utan svensexor skulle siffran bli löjligt nära noll. Och tro mig, att göra slut med krogen är ett av de mest aktiva val jag har gjort i hela mitt liv. Det är alltså ingen följd av faderskapet. Jag har gjort mina hundår på krogen så jag vet verkligen vad jag "går miste om".

Under alla år som jag hängde på krogen hade jag dock en krypande känsla av "vad fan gör jag här?" i kroppen. Om man inte gillar att:
1. skrika för att konversera
2. dansa
3. dansa till enligt mina öron hemsk musik
4. köpa sprit till flygplatspriser
5. omges av folk som är klibbedi

Lägg därtill att jag är lyckligt gift och därmed inte intresserad att delta i köttmarknaden. Vad ska jag där att göra?

För att förtydliga saker och ting lite, jag är alltså inte nykterist. En iskall Gin&Tonic en sommarkväll, ett frukigt Alsacevin till en ostbit eller en välkyld Staropramen Dark till en fotbollsmatch är inget jag tackar nej till.

När man som jag, tillämpar den kontinentala varianten, tar sig en bira när andan faller på och låter det stanna på måttlig nivå. Eller som igår, man tar sig en redig fest, men alltså inte i krogmiljö.

Slår man ut min konsumtion kanske jag inte hamnar så långt ifrån dyngfyllavarianten, men det är oväsentligt för nu kommer vi till slutsatsen: Den passar så otroligt mycket bättre när du adderar ett barn till ekvationen!

Ergo: Undertecknad behöver inte lägga om spelstil vad gäller alkohol och det tvivelaktiga argumentet mot införskaffande av barn gäller alltså inte mig.

**********

Ta gärna chansen att delta i min fullständigt ovetenskapliga undersökning om könet på barnet här bredvid.

**********

För övrigt så mår både hustru och barn utmärkt, men trötthetskurvan är ständigt ökande. Magen är vacker!