Vad tänkte jag med?

..som trodde att jag skulle ha tid att blogga.

Att inte ha tid är väl det slutgiltiga beviset på att en pappa faktiskt har blivit till.

Det får räcka såhär.

Ansvar + konserter

Av olika skäl har det inte blivit så att jag har haft eget ansvar för M, främsta anledningen är såklart den täta ammningen, och att det än så länge är min hustru som är hemma i veckorna.

Men i lördags fick jag äntligen ha en heldag som pappa på heltid. Och vilken dag sedan. M var på galant humör nästan hela tiden. Så medans hans mor höll på i trädgården körde M ett stenhårt pass i babygymet. Det är verkligen en ynnest att få beskåda sitt barn testa läten som aldrig tidigare har lämnat hans mun och samtidigt jobba sig allt närmre sin första rullning. Vi lyssnade dessutom på lite gamla Kristofer Åström-plattor som jag har haft lite dåligt samvete mot en längre tid.

Tiden står stilla när jag är med mitt barn - och jag njuter av varje sekund. Att hela tiden mötas av hans bekräftande leende när jag kommer tillbaka i hans liv är balsam för själen och mitt sista och mest realistiska hopp för att hitta ett vaccin mot stress.

Kort sagt: Faderskapet förändrar mig som människa och det är till det bättre.

**********

Vem sa att man inte kan hitta på saker när man skaffar barn?

Eftersom man inte är detsamma som jag, kan jag skryta med följande livelista:

* Hello Saferide
* Anna Ternheim
* Miss Li

Lägg därtill Coldplay-spelningen i augusti och jag känner mig väldigt nöjd med facit hitills.

VM-kval i valet och kvalet

Förra helgen spelade Sverige VM-kvalmatch mot Portugal. När jag såg att matchen skulle börja 21:45 väcktes ett tvivel som tidigare lyst med sin frånvaro i min kropp. Den myndiga delen av familjen har av ren självbevarelsedrift antagit en förhållandevis pensionärsmässig dygnsrytm, och sänggång sker med få undantag innan kl 22. Gärna tidigare.

Med dessa motstridiga fakta blev jag helt enkelt tvungen att ta en allvarlig funderare på huruvida jag skulle beskåda matchen eller ej. Det, mina vänner, har inte hänt på minst 15 år att jag har missat en tävlingsmatch för det svenska herrlandslaget i fotboll.

Självklart såg jag matchen. Men tvivlet.

Det är nya tider nu.

**********

M tar varje chans att flina upp sig nuförtiden. Det är lite som att tanka energi för en annan.

**********

Försäsongerna är i full blom på grusplanerna. Kan det till och med vara så att mitt beslut att ta en paus från fotbollens baksida för drygt ett år sedan är ett av mina bättre beslut på senare dagar? Säg såhär: Jag saknar inte direkt stenhårda planer, grus överallt och backar som ska besegras med hjälp av ett åldrande löpsteg.

Kanske inte ett stort steg för mänskligheten..

..men väl för vår familj: Inatt sov nämligen M en hel natt för första gången! Det känns ganska bra, om jag ska dra till med ett understatement.

**********

M har redan varit och hälsat på pappa på kontoret. Tanterna fick gångjärn i knävecken för att han var så fin och pappan i fråga hade stora problem att hålla tillbaka leendet från örsnibb till örsnibb. Eller, varför skulle jag vilja hålla tillbaka det förresten? Är jag stolt som en tupp så är det väl lika bra att visa det.

Jag tycker det är fascinerade att de små tingestarna kan få en hel hop med folk att bara sitta och stirra med något drömskt i blicken. Härligt, måste jag säga.

**********

En mindre härlig grej är att när person X håller i en skrikande M så kommer gärna person Y med en kommentar i stilen: "Men slår du barnet?" i skämtsam ton. Är lite less på detta usla "skämt", dels på grund att det kommer så ofta och dels eftersom jag vet av egen erfarenhet att det inte är direkt "ostressande" att hålla i ett skrikande barn som inte är ens eget. Skämtanklagelser om barnmisshandel får inte direkt stopp på svettningarna som accelererar i takt med att barnets hungerskrik når nya nivåer.

Egentid

För två veckor sedan hade vi barnvakt första gången. Jag och min fru avnjöt god middag följt av Anna Ternheim på konserthuset. Det kändes ovanligt, overkligt och väldigt kul. Framför allt för min hustru som fick se ovanligt många vuxna under några timmar. Egentid för oss vuxna i familjen. Ack så viktigt.

M var hos sin moster och skötte sig exemplariskt. Förstås.

***********

Tänkte lite på det här med begreppet "egentid". Om vi utgår från att egentid innebär att en förälder under en viss tid inte har ansvaret för sitt/sina barn så hävdar jag att det nästan uteslutande är kvinnor som unnar/tar/får sig "egentid". Det är på något sätt inbyggt i den patriarkala strukturen att männen har egentid lite här och var. Det blir så självklart att det inte blir tal om att unna sig det. Det finns där ändå.

Men kvinnan, som någon slags "försteförälder" har huvudansvaret för barnen, när hon ska ha få bara rå om sig själv, då är det något så unikt och ovanligt att det krävs ett uttryck för det. Därav "egentid".

"Nu är vi på myssemester i Thailand, dag 4 av 14, så idag ska mamma få lite egentid. Typ.

Idag är det mors dag, så då ska mamma få lite egentid. Typ. Osv.

Intressant att fundera ikring tycker jag. Och lite läskigt.

**********

Jag känner mig mer och mer som en pappa för varje dag som går. Det har tagit längre tid än jag någonsin kunde tro. Eftersom jag kände mig så förberedd på att bli pappa trodde jag att vi skulle vara tighta från dag, M och jag. Men så var det inte riktigt. Självklart har jag känt en kärlek och glädje redan från början, men det är först nu jag känner mig som en riktig pappa.

Det är en helt annan glädje när jag har han i mitt knä och han tittar på varje detalj i mitt leende ansikte. Vi får en dialog. En kontakt. Det känns så bra att jag bara vill gråta. Och ibland gör jag det. Jag gråter och han ler. Han gråter och jag ler.

Framsteg

1. Nu har det gått flera dagar i rad utan att jag har fått höra från min arbetskamrater att jag ser trött ut. Score!

2. Jag har äntligen gjort slut på vuxenlivets längsta boktorka. Efter drygt 1½ månad blev abstinensen för stor och jag kastade mig åter ut i det litterära bollhavet. Det kostar väl någon minuts sömn här och var, men det är det värt. Jag har ju lite att "slösa med" (se punkt 1).

Diverse

Någonting jag ofta får höra från andra, allra oftast fäder, när vi pratar om hur det är med den nya i familjen är: "Ja, men som man kan man ju inte göra så mycket i början". Nähä. Varför då tänker jag?

Om vi vänder på det. Vad kan man som man INTE göra som nybakad förälder?

Hur mycket jag än tänker på det så kommer jag inte på mer än att amma. Om kvinner väljer att eller inte kan amma, då finner jag ingen skillnad.

Jo, men barnet har en helt annan relation med mamman eftersom det har bott i magen så länge kommer ni nu med som motargument. Jo, förvisso. Men jag ser inte det som en orsak för mannen att kliva åt sidan (eller lika ofta bli knuffad åt sidan av mamman). För att citera Niklas Wikegård: "Bo i fejset på han!"

Om jag är där så ofta jag kan och tröstar, håller, byter blöja, matar flaska, gör löjliga miner och sjunger barnsånger med påhittad osammanhängande text och illa vald tonart så tror jag att min (ofta småskäggiga) nuna också utstrålar ett trygghetsmoment i den lilles värld.

Om någon tror att jag är en sämre förälder för mitt barn än vad min hustru är bara för att jag råkar ha snopp så tycker jag att den personen är en idiot. Så var det sagt.

**********

Förra helgen var det kalas. Starkaste minnesbilden är den när M och hans kusin låg och kramades. Enbart fasters/mammas mage och livmoder skilde de åt. Vackert.

**********

Får M en nalle till måste vi bygga ut. Allvarligt.

**********

Är det inte lite märkligt att frugans alkoholfria öl kostar 7 ggr så mycket som mina lättöl?

Saker och tings tillstånd

Joråsåatt. Piggare har man väl varit i sina dar.

Bukkapacitet

Att en krabat på en dryg halvmeter kan få ur sig en spyserie stor nog att fylla ett oljefat kom igår kväll som en glad överraskning för mig, min skjorta, min tröja och mina jeans.

Vad han kan, pojken min!

Kristallkula

Potentiell framtida konversation:

X - Hur länge har du hållt på Chelsea då, din gamla stofil?
M - Kärleken till Chelsea kom med nappflaskan, bokstavligt talat. Inga som helst konstigheter.
X - Det var som fan.
M - Japp.

You had me at hello

Tack Annika Norlin & Co för lördagens Hello Saferide-spelning. Det var fantastiskt stämingsfullt och ösigt på samma gång. Det var så intimt att det kändes som att vi stod hemma i Annikas vardagsrum och lyssnade. Bland de bästa konserter jag har sett. Jag lyfter på hatten.

Tack även till författarens hustru som släppte iväg författaren på ovanstående evenemang. Det känns som att jag fick förnyad kraft till 1000 nya blöjböten och 1000 nya skrikserenader.

**********

Leendeproduktionen är igång! Dock är det en ganska grov snedfördelning än så länge.

Hustru: 7
Författaren: 0,5

Jaja. Don efter person, kan man väl tänka.

Uppmaning

Käraste M, bjud dina föräldrar på ett rejält leende. Vi behöver det. Vi behöver verkligen det.