Egentid

För två veckor sedan hade vi barnvakt första gången. Jag och min fru avnjöt god middag följt av Anna Ternheim på konserthuset. Det kändes ovanligt, overkligt och väldigt kul. Framför allt för min hustru som fick se ovanligt många vuxna under några timmar. Egentid för oss vuxna i familjen. Ack så viktigt.

M var hos sin moster och skötte sig exemplariskt. Förstås.

***********

Tänkte lite på det här med begreppet "egentid". Om vi utgår från att egentid innebär att en förälder under en viss tid inte har ansvaret för sitt/sina barn så hävdar jag att det nästan uteslutande är kvinnor som unnar/tar/får sig "egentid". Det är på något sätt inbyggt i den patriarkala strukturen att männen har egentid lite här och var. Det blir så självklart att det inte blir tal om att unna sig det. Det finns där ändå.

Men kvinnan, som någon slags "försteförälder" har huvudansvaret för barnen, när hon ska ha få bara rå om sig själv, då är det något så unikt och ovanligt att det krävs ett uttryck för det. Därav "egentid".

"Nu är vi på myssemester i Thailand, dag 4 av 14, så idag ska mamma få lite egentid. Typ.

Idag är det mors dag, så då ska mamma få lite egentid. Typ. Osv.

Intressant att fundera ikring tycker jag. Och lite läskigt.

**********

Jag känner mig mer och mer som en pappa för varje dag som går. Det har tagit längre tid än jag någonsin kunde tro. Eftersom jag kände mig så förberedd på att bli pappa trodde jag att vi skulle vara tighta från dag, M och jag. Men så var det inte riktigt. Självklart har jag känt en kärlek och glädje redan från början, men det är först nu jag känner mig som en riktig pappa.

Det är en helt annan glädje när jag har han i mitt knä och han tittar på varje detalj i mitt leende ansikte. Vi får en dialog. En kontakt. Det känns så bra att jag bara vill gråta. Och ibland gör jag det. Jag gråter och han ler. Han gråter och jag ler.