Kanske inte ett stort steg för mänskligheten..

..men väl för vår familj: Inatt sov nämligen M en hel natt för första gången! Det känns ganska bra, om jag ska dra till med ett understatement.

**********

M har redan varit och hälsat på pappa på kontoret. Tanterna fick gångjärn i knävecken för att han var så fin och pappan i fråga hade stora problem att hålla tillbaka leendet från örsnibb till örsnibb. Eller, varför skulle jag vilja hålla tillbaka det förresten? Är jag stolt som en tupp så är det väl lika bra att visa det.

Jag tycker det är fascinerade att de små tingestarna kan få en hel hop med folk att bara sitta och stirra med något drömskt i blicken. Härligt, måste jag säga.

**********

En mindre härlig grej är att när person X håller i en skrikande M så kommer gärna person Y med en kommentar i stilen: "Men slår du barnet?" i skämtsam ton. Är lite less på detta usla "skämt", dels på grund att det kommer så ofta och dels eftersom jag vet av egen erfarenhet att det inte är direkt "ostressande" att hålla i ett skrikande barn som inte är ens eget. Skämtanklagelser om barnmisshandel får inte direkt stopp på svettningarna som accelererar i takt med att barnets hungerskrik når nya nivåer.