Nu är jag överens med mig själv gällande bloggens syfte:
Förhoppningsvis så ska mina barn någon gång känna sig lika osäkra som jag gör nu, på grund av att de skall inom överskådlig framtid bli förälder till ett litet barn. När denna, i nuläget ganska avlägsna, framtid infinner sig är troligtvis mitt minne inte vad det borde och det kanske blir svårt att förklara helt och hållet hur det kändes och vilka tankar som snurrade runt i skallen.
Jag har alltid haft lätt att uttrycka mig genom det skrivna ordet, och därför tänker jag skriva en blogg som jag sedan kan spara digitalt.
Sedan finns den där, redo om mina barn vill ta del av mina både förväntansfulla och nervösa tankar, oavsett om de då är en lillgammal 9-åring, oengagerad 19-åring eller en höggravid 29-åring.
Om ni tycker att det här blev pretentiöst så har jag på känn att ni inte kommer att gilla målet som jag filar på heller. Men håll ut; tankarna kring mottot är av den lite flamsigare arten..
fredag 4 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar