Saker och tings tillstånd

Joråsåatt. Piggare har man väl varit i sina dar.

Bukkapacitet

Att en krabat på en dryg halvmeter kan få ur sig en spyserie stor nog att fylla ett oljefat kom igår kväll som en glad överraskning för mig, min skjorta, min tröja och mina jeans.

Vad han kan, pojken min!

Kristallkula

Potentiell framtida konversation:

X - Hur länge har du hållt på Chelsea då, din gamla stofil?
M - Kärleken till Chelsea kom med nappflaskan, bokstavligt talat. Inga som helst konstigheter.
X - Det var som fan.
M - Japp.

You had me at hello

Tack Annika Norlin & Co för lördagens Hello Saferide-spelning. Det var fantastiskt stämingsfullt och ösigt på samma gång. Det var så intimt att det kändes som att vi stod hemma i Annikas vardagsrum och lyssnade. Bland de bästa konserter jag har sett. Jag lyfter på hatten.

Tack även till författarens hustru som släppte iväg författaren på ovanstående evenemang. Det känns som att jag fick förnyad kraft till 1000 nya blöjböten och 1000 nya skrikserenader.

**********

Leendeproduktionen är igång! Dock är det en ganska grov snedfördelning än så länge.

Hustru: 7
Författaren: 0,5

Jaja. Don efter person, kan man väl tänka.

Uppmaning

Käraste M, bjud dina föräldrar på ett rejält leende. Vi behöver det. Vi behöver verkligen det.

Seriefigurer

Några dagar efter förlossningen åkte vi till amningsmottagningen på BB för att få lite tips och råd angående detta smärtfenomen. Väl där fick vi hjälp av en underbar kvinna. Inget anmärkningsvärt i det, men väl lite komik baserat på de två föräldrarnas orutin, vackert ackompanjerade av sömnsökande ögon och sönderskrikna öron.

För när vi skulle mäta pojken skulle vi först ta av han kläderna. Väl nude, passade M på att kissa. Lite utav ett intresse han har utvecklat kan jag informera om. "Jag är nude, alltså kissar jag" ser han ut att resonera faktiskt. Jaja. Rookiemisstag 1 var att jag som tog av han kläderna hade dom inom "kissbart avstånd". Nedkissade således. Rookiemisstag 2 var att den som hade packat väskan (jag igen) inte hade tagit med något ombyte. Hmm. Den underbara barnmorskan som hjälpte oss kilade dock iväg och kom tillbaka med en kexig outfit med texten: "Tillhör landstinget" på.

När sedan M var vägd var det dax att kitta på barnet igen. Då var det hustrus tur att ge sig in i handlingen. Rookiemisstag 3 fick bli att hon satte på koftan innan den bodyliknande saken. Av med den igen, för att sedan som grädde på moset sätta på bodyn bakåfram OCH utåin. Där kom 4:an alltså.

Det kändes ungefär som att det var Kennys familj i South Park som var ute i vida världen. Men men. Vi kom dit för hjälp och åkte hem hjälpta och med några erfarenheter i bagaget. Lärorikt, det här med barn.

**********

I övrigt börjar det bli tendenser till struktur i kaoset. Jag känner att ordet rutiner kommer att bli en ledstjärna några år framöver.