Seriefigurer

Några dagar efter förlossningen åkte vi till amningsmottagningen på BB för att få lite tips och råd angående detta smärtfenomen. Väl där fick vi hjälp av en underbar kvinna. Inget anmärkningsvärt i det, men väl lite komik baserat på de två föräldrarnas orutin, vackert ackompanjerade av sömnsökande ögon och sönderskrikna öron.

För när vi skulle mäta pojken skulle vi först ta av han kläderna. Väl nude, passade M på att kissa. Lite utav ett intresse han har utvecklat kan jag informera om. "Jag är nude, alltså kissar jag" ser han ut att resonera faktiskt. Jaja. Rookiemisstag 1 var att jag som tog av han kläderna hade dom inom "kissbart avstånd". Nedkissade således. Rookiemisstag 2 var att den som hade packat väskan (jag igen) inte hade tagit med något ombyte. Hmm. Den underbara barnmorskan som hjälpte oss kilade dock iväg och kom tillbaka med en kexig outfit med texten: "Tillhör landstinget" på.

När sedan M var vägd var det dax att kitta på barnet igen. Då var det hustrus tur att ge sig in i handlingen. Rookiemisstag 3 fick bli att hon satte på koftan innan den bodyliknande saken. Av med den igen, för att sedan som grädde på moset sätta på bodyn bakåfram OCH utåin. Där kom 4:an alltså.

Det kändes ungefär som att det var Kennys familj i South Park som var ute i vida världen. Men men. Vi kom dit för hjälp och åkte hem hjälpta och med några erfarenheter i bagaget. Lärorikt, det här med barn.

**********

I övrigt börjar det bli tendenser till struktur i kaoset. Jag känner att ordet rutiner kommer att bli en ledstjärna några år framöver.