Onsdag 14/1 2009 strax före kl 19 sitter jag och min fru i soffan och hade precis inmundigat en läcker white-trash-måltid i form av "hemmaugnad" pizza. Vi slötittade på Gokväll (!) och rätt var det är får frugan två värkar i snabb följd. Läckert, hinner jag tänka. Strax därefter går vattnet, och stilleståndet infinner sig i hjärnan.
Först tror jag att hon skämtar (hon hade den ogoda smaken att dra "vattnet-har-gått-skämtet" precis när domaren blåste igång Man U - Chelsea nämligen). När jag däremot fattar att det är skarpt läge blir jag smått paralyserad. Lite komiskt, det där. Jag har läst varenda bok som finns i ämnet, och kände mig väldigt förberedd inför det som komma skulle. Ändå känns det som om någon har tryckt på paus.
När fattningen kommer åter ringer vi till förlossningen och kollar läget lite. Eftersom vattnet var lite missfärgat kommer vi överens om att åka in på en gång. In med 90 väskor samt hund i bilen. Självklart är det samma väder som det är i filmer när man ska till förlossningen. Snöstorm och halka. Känns lite sisådär att puttra i 80 när hustru har värkar med bara några minuters mellanrum (vilket jag inte riktigt vågade upplysa henne om).
Efter avlämnande av hund var vi framme strax efter kl 20 och hustru kunde knappt gå för att värkarbetet var så intensivt. Vid första kollen var hon redan fem cm öppen. Redan halvägs alltså. Sedan var det bara att köra på i samma intensiva tempo. Vi hann knappt uppleva något av det vi läst om gällande förlossningar för att allt gick så fort. Jag hann tex bara massera en gång, och min största funktion var att hjälpa hustru hitta tillbaka till andningen de få gånger hon tappade den.
Rätt var det var övergick värkarna till krystskede och smärtan avancerade några snäpp. Även detta gick väldigt fort och efter tappert arbete av min hustru tittade vår son M fram 22:16. Vilken känsla!
Några notiser:
* Frugan tog ingen smärtlindring alls. Ingen. Inte ens lustgas. En fantastisk prestation av en fantastisk kvinna. Jag lyfter på hatten, med stolthet och kärlek.
* M hade den goda smaken att bli född under en Chelseamatch. I stort sett samtidigt som Salomon Kalou dundrade in 2-1 mot Southend i FA-cupen dök han upp. Gissa om pappa är stolt över det! Försök att bli fan till något rödtröjat gäng nu om du kan, käre son! Ödet är king ibland.
* Vi satt och tittade på TV kl 19. Pojkvaskern är född 22:16. Vi snackar väldigt snabb förlossning.
* Vi hade en trevlig radiokanal med rocktema på under förlossningen. Det underbart komiska var att M är född precis samtidigt som Imperiets Var e vargen spelades. Kul för att:
1. Thåström är en king och låten i fråga är en favorit.
2. Om M hade blivit en flicka hade hon hetat Ylva, som betyder varghona. Ödet är king ibland.
* Är själv så less på tips från utomstående att jag ibland inte vet var jag ska vägen, men ska jag ge något till par som står inför en förlossning får det bli att lägga lite fokus på andningen. Den vetgirige läser boken; Innan du föder av Anna Wilsby. Latmasken går direkt på huvudtipset: Andas in genom näsan, ut genom munnen. Oslagbart, iaf för oss. Och det gäller självklart även för pappan att göra hemläxan.
* Jag grät inte en tår. Väldigt överraskande måste jag säga. Tror det gick lite för fort för tårar.
söndag 25 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kul med var e vargen eftersom jag för någon dag sen hörde den i bilen. Och tänkte att jag alltid sammankopplar den med er eftersom vi sjöng till den på dansgolvet, på ert bröllop:)
Vilken bra blogg du har här. Intressant att läsa om förlossningen från mannens perspektiv. Härligt att allt gick bra. Och tack för förlossningstips, det kan komma väl till pass inom ett par veckor. Eller förhoppningsvis tidigare. :)
/Susanne
http://cocosflinga.wordpress.com/
Skicka en kommentar