Ja, så känns det iaf.
Det känns också som att jag har svarat på en miljon samtal, en miljon sms och stött på en miljon nyfikna grannar (ute på landet!) angående denna bebis entré till livet utanför magen. Varje gång samma svar - jag ska inte säga att jag är less, för det är trots allt en nyfikenhet som präglas av välvilja och kärlek från alla håll och kanter.
Men nog är det mycket alltid. Varje gång det ringer säger/tänker jag "nej, inget barn än". Det komiska är att många av de som ringer är sådana som kommer att få reda på vad som händer först av alla.
**********
När jag tog julledigt 22/12 trodde jag inte att jag skulle vara tillbaka på jobbet 7/1. Igår tvingades jag dock ställa in mig på att jobba, och idag sitter jag här. Imorse när klockan ringde kändes det som att jag senast satt på kontorsstol under mellersta jura-perioden, men väl på plats funkar det rätt bra.
Hustru har lite sammandragningar då och då, men alltså inget som liknat skarpt läge än så länge. Hon mår ganska bra, men känner mer och mer att det vore trevligt med en extern relation till barnet.
**********
En fundering som har legat latent under några månader har de sista dagarna blossat upp i huvudet med vad som kan beskrivas som en intern debatt:
Klippa eller inte klippa navelsträngen?
Tål att tänkas på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
klart att du ska klippa
klart du ska klippa...det är så himmla häftigt...när ska ni till barnmorskan igen? säg till att erika ska få en norsk massage...hmmm...ja det är typ så att man vrider om lite så livmoderhalsen blir mjuk...sniffa lavendel...och detta låter kanske konstigt men varje gång hon har sammandragningar så ska hon nypa sig hårt i bröstvårtorna...jajaja jag vet att det låter skumt men tro mig det funkar!!! den kommer när den kommer...jag gick över 2 v med nora så jag vet hur det känns!!! ha det bra och ta en dag i taget nu...prova detta så får vi se....kram tänker på er...
klart du ska klippa! Det är manligt och samtidigt lite otäckt.. Det där med att vrida ¨på bröstvårtorna skulle jag höja ett varningens finger. Mina vårtor var nariga inför förlossningen, vet inte hur erikas är men ta det lungt. Tutten ska ju fungera som mat direkt efter förlossningen och man vill ju inte att de ska vara för ömma.
Spännande! Snart är det dags!
Kan folk sluta skriva anonymt... /Therese Boström, Bergsgatan 8, 814 42 Skutskär
Gör det som känns rätt just då.
Skicka en kommentar